Danmark, 1998

Jag måste bara komma iväg. Spelar ingen roll vart, bara bort. Arbetet tär på mig. Jag måste ta en frivecka och inte tänka på jobbet. Hinner inte i tid till resebyråerna, så allt är fullt. Även om jag inte hade speciellt högt ställda krav.

- Kan åka från imorgon (söndag) och vara borta upp till en vecka. Kan åka vart som helst utom Grekland (varför jag sa det där med Grekland vet jag inte, det bara blev så).

Men som sagt, det var fullt på alla resor. Tar därför bilen ner till Danmark. Har gjort så förut, åkt till Köpenhamn och hoppat på ett tåg eller flyg. Men på resan söderut formar sig en ganska hysterisk tanke;

Bilsemester i Danmark i oktober. Släntra omkring i semesterstängda sommarbyar, promenera på blåsiga och vindpinade stränder, läsa en god bok, mat och dryck i överflöd, inte tänka på något. Kanske inte är så dumt, låter nästan lockande. Sagt och gjort.

Börjar med att åka söderut, ner över tyska gränsen, till Flensburg. Man måste ju utgå från någonstans, och här kan jag också köpa en back av ett av mina favoritöl, Flensburger Pilsener. Hittar också Flensburger Dunkel som visar sig vara en mycket god och trevlig bekantskap. Gränshandeln är fullständigt hysteriskt, ser ut som små nöjeskvarter med sina grälla färger och blinkande lampor.

Efter förrättat värv påbörjar jag min danska resa - ja, transportsträckan ner till gränsen räknar jag inte riktigt - med att ta mig till Aabenraa. Klockan har raden blivit sen och jag måste hitta ett nattkvarter. Åker förbi en skylt där det står "Hotel/Studio91", men det känns mer än lovligt skumt. Efter att ha kryssat fram och åter på alla gator börjar det gå upp för mig att det bara finns ett hotell i Aabenraa - "Hotel/Studio91". Receptionen ligger precis i anslutning till styrketräningsrummet, pinoredskap så långt ögat når. Väldigt vältränad flicka tar emot och ordnar ett rum utan dusch och mugg. Väntar mig att höra henne säga "gå förbi skivstängerna och ta till vänster vid roddmaskinen, en trappa ner förbi bastun och så hittar du rum 204" men hon tar mig med ut och över till ett annat hus (puh). Har lite svårt att slappna av ändå. Tänk om man möter en stinn biff på väg till muggen! Vet inte vad dom käkar nu för tiden, men det är nog ganska medicinskt - och man vet ju hur dom blir då (sade han som lyssnar på nyheter). När jag går ut genom en annan dörr för att få mig ett mål mat, ser jag att jag bor på Missionshotellet. Konstigt, inte såg jag någon bibel på rummet.

Dagen därpå tar jag mig över till västsidan och sätter av norrut på en i sanning märklig färd. Stora delar av vägen (väg 181) går på ack så smala landremsor. Kan inte vara mer än en fyrtio, femtio meter brett. På båda sidor vatten. Ena sidan Atlanten, andra sidan fjordar, sjöar och vikar. Har ställt in siktet på Thyborøn. Har bestämt för mig att orten brukar vara med i sjövädret från SMHI. Thyborøn visar sig vara en riktig tråkhåla med råbarkade sjöbusar och barnafödande hemmafruar. Det är i alla fall känslan jag får. Mest nybyggda skokartonger och industrilokaler. Stan mobiliserar ingen lockelse för övernattning i alla fall, så jag vänder på kylaren och tar mig till Lemvig.

Dom har ganska många roliga ortnamn i Danmark. Lemvig till exempel, låter nästan ekivokt. Liksom Kåtå. Och man blir på glatt humör när man kommer till en korsning med skyltar åt Knasborg och Hvims. Och alla dessa -rup; Kastrup, Svenstrup, Pederstrup, Tirstrup, Løgstrup, Palstrup, Ølstrup och så vidare i all oändlighet. Någon gång ska jag ta reda på vad "rup" betyder. En annan rolig sak i Danmark är Alfons Åberg. Ja, han är inte dansk, men boken "Usynligt med Alfons Åberg" recenserades i Extra Bladet och fick fem av sex stjärnor i betyg. Rubriken på recensionen var "Smågenial svensk Alfons". Det är bara att gratulera Gunilla Bergström! Med det är inte det som är roligt. Hallik heter alfons på danska. "Smågenial svensk hallik".

I Lemvig tar jag in på ett golfhotell (vart är världen på väg egentligen?). Får en hel lägenhet i två plan för mig själv. Innan jag får igång TVn har jag svärande flyttat på bokhyllor och vitrinskåp för att komma åt skarvdosan. Jag utgår från att kontakten har hoppat ur. Icke. Upptäcker att det finns en strömbrytare på väggkontakten. När jag återställer ordningen hoppar verkligen kontakten ur! På'n igen... Äter middag på hotellet, halvbra mat. Och då menar jag verkligen halvbra. Ena sidan av rödspättan är riktigt himla smaskens med läcker fyllning. När jag vänder på fisken för att ta andra halvan smakar det bara urkokt vatten. Och servicen var riktigt medioker. Efter en låååååång stund visar sig ett stycke kypare och ska duka av och frågar "Har de smagt, Herrn?". Jag har lyckligtvis sinnesnärvaro att svara "Det var så länge sedan, så jag har glömt hur det smakade. Här är mitt kort, kan jag få betala?" Notan kom in illa kvickt.

Tar mig vidare norrut på västsidan och stannar till i Blokhus och Løkken, Danmarks svar på Tylösand. Och ack vad stängt allt är. Hittar en öppen pub för en pilsner och dom spelar fågelsången och kyparen visslar med. Aaaghhh. Når, "Hipp, hipp hurra!", Skagen på eftermiddagen och får tag på ett rum på ett riktigt hotell/Kro denna gång. Vad skönt. Promenerar runt i stan, köper ett par vantar, dricker några pilsner, äter en medioker thai-middag. Även här "glömde" dom helt bort mig när jag väl fått maten, men denna gång drog jag på mig jackan och letade reda på kyparen och tilltvingade mig en nota. Vad är det med restaurangfolk egentligen?!

Hade jag tänkt mig ut på grenen och slåss med höstvindarna. Grenen, det är den sandtunga som skiljer Atlanten och Kattegatt åt. Förra gången jag var här var det sommar och faktiskt kö ut på sandremsan. Idag är det halv kuling. Det ösregnar och är nästan folktomt. Bara några andra tokiga svenskar på parkeringen. Inte de bästa förutsättningarna. Men jag drar på mig stövlar och regnponcho och ger mig tappert ut på en fullständigt ensam vandring ut efter stranden. Men det är för dåliga väderförhållanden. Är ganska snart totalt genomsur upp på låren, regnet smattrar som hagel mot ansikte och det går tungt. Jag ger upp expeditionen efter en fjärdedels promenad. Med det här tråkvädret är det ingen idé att stanna i Skagen, jag slår på full fläkt och värme och tar mig huttrande söderut.

Färden fortsätter söderut och tillslut passerar jag åter Stora Bält på den nybyggda bron. Cirka två mil lång och en avgift på DKK 210 för enkel färd. Det är väl ungefär vad färjan mellan Helsingborg och Helsingør kostar, så det får väl anses vara drägligt. Enkel betalning med plastkort - stick in, tryck godkänn, och tryck för kvitto om så önskas. Men jag vet inte, det är som att åka på vilken motorväg som helst. "Helt plötsligt" är jag i Helsingør och provianterar med några lådor dansk øl. Överfarten till Helsingborg löper lika smidigt som vilken bro som helst. Hinner gå på muggen, växla pengar och ta mig en kopp kaffe. Ett välkommet avbrott som man inte kan ta på en bro.

I Helsingborg hamnar jag på en lokal modevisning. Var på jakt efter "sluskpuben" Stuprännan och fann den trendiga baren Snaps. Kan rapportera att modet går i olika färgtoner av grått. Inte ens en liten glad färgkaskad av beige eller brunt så långt ögat nådde. Jag måste byta hela min garderob tror jag.

Efter 2934 kilometer och sex dagar anländer jag hemmet. Visst, det skulle ha varit skönt med en veckas sol på någon Medelhavsö, men en höstruskig resa i Danmark var inte så dum i alla fall. Dröjer nog innan jag gör om det, men det rensade skallen.

Peter Fristedt, 1998

Fler resebrev I fotoalbument finns en del bilder från olika resor