Amsterdam, 1992

Amsterdam har, hur vacker staden än må vara med alla sina kanaler och gamla hus, gränder och små syltor, synes det mig, helt klart ha flippat ur.

När jag promenerar där känner jag som en fläkt av New York. Ungdomar av de mest skiftande kulörer och kulturer hänger i gathörn och driver omkring på gatorna. Jag blir lite förvånad över det tydliga obehag jag känner när jag går ut på kvällarna. Och då söker jag mig inte bara till de råa och pikanta kvarteren. Även gator som ligger helt centralt och upplysta, känns emellanåt som klart osäkra. Fläkten blir alldeles extra tydlig när jag dristar mig till att åka tunnelbana. Glatt spraymålad i regnbågens alla färger. Rött, gult, grönt... Som vore man förflyttad till en Hollywoodskildring av The Big Apple. "Harlem, here I come!" Fast i Holland heter det Harleem.

När jag ser polisen rycka ut får jag en känsla av att det är på allvar. Med högsta fart, tjutande sirener och däck, far de förbi. Kort därefter tvärnitar de, backar en bit, en konstapel kastar sig ur bilen och börjar springa i full karriär, medan den andre kör bilen runt kvarteret åt andra hållet för att genskjuta. Återigen är jag inne i Hollywoodskildringen av New York. Bara det inte blir skottlossning också...

Det är tre saker som kännetecknar denna stad av diken och broar; knark, porr, och, som alltid verkar det, supa. För några år sedan, när jag var här senast, kändes det bara en smula pikant och frigjort. Men nu ger det en fadd smak i munnen...

Centrum har blivit ett flumnäste utan like. Bara under en dag av planlöst flanerande blev jag erbjuden droger fyra gånger. Jag vet inte vilka droger det rör sig om, men budskapet gick fram med all önskvärd tydlighet. Det kom mig att tänka på promenaderna i Kathmandu, där man fick lära sig ramsan - det lät nästan som man rabblade en mantra ibland - "No drugs, no change money, no sightseeing, no buy". Men här rör det sig om droger. Kanske har det med mitt utseende att göra. Vilket i och för sig kan vara trevligt. Det borde borga för att jag smälter in i gemenigheten. Men ändå inte. Ett par tre gånger kommer äldre turister fram och frågar mig om vägen till än det ena, än det andra. Ser kanske ut som en snäll och harmlös flummare? Tja, jag vet inte. Som kronan på verket skyltar och säljer många affärer, helt utan tillstymmelse av blygsel, kit och verktyg som behövs för att ta sig en sil, tröjor ("I was in Amsterdam and got stoned!") och så vidare. Allt ackompanjerat av tung, tung reggaemusik som dånar ut ur affärerna.

Vad gäller porren så tror jag att Amsterdamarna till och med slår tyskarna på fingrarna. Som den hamnstad det är, är man begåvad med sitt "Red light district". Tyskarna har sitt Reeperbahn i Hamburg, som får ses som en ganska tandlös och mycket trött tiger i sammanhanget. När man i Hamburg har en kort gatstump omgärdad av plank och "frauen und kinder verboten" skyltar, sitter Amsterdams flickor i drivor av skyltfönster. Man går gata upp och gata ner, in och ut ur gränder. Och titt som tätt live-show, peep-show och sex-show. Jag var på Erotishe Museum i München. En seriös och städad tillställning om erotik genom seklerna. Det var konst och bruksföremål som var utsmyckade på ett erotiskt, och ofta förbjudet, sätt. I Amsterdam har man givetvis också erotiska museer. Här kallas det för Sex Museum. Även här går man längre. Här finns inga förskönande omskrivningar. Här visas allt öppet och alla tänkbara avarter redovisas i ord och bild. Ju pikantare detaljerna är, dess bättre.

När vi sedan kommer till supandet, så skiljer det sig inte allt för mycket mot andra hamnstäder. Barerna öppnar i gryningen, och när en annan intar sin frukost har de första glasen redan konsumerats. Det är ett ganska rått supande på sina ställen.

Amsterdam är som sagt på driven. Det är så skitigt, både i och utanför centrum. Det verkar inte spela någon roll hur många gånger mannen från Mc Donalds sveper gatan med sin gigantiska dammsugare - han ser lite trött och utled ut när han går där med krum rygg, fram och tillbaks och kryssar mellan fötterna på flanörerna - eller hur ofta och effektivt gatukontoret spolar och sopar gator och torg. Dom får inte upp skräpet. Och på tal om att skita ner. I Paris är det "bara" de små husdjuren som uträttar sina behov på trottoaren...

En annan sak som jag reflekterar över är att det är så få äldre ute och går. Även på dagen. Det känns som om ungdomarna håller på att ta, eller kanske till och med redan har tagit, över staden. I förblindande hastighet och med dödsförakt, cyklar de gatorna fram och har inte en tanke på någon form av ordning och rent. Gatumusiker som sjunger gamla slagdängor kryssar och slår lovar kring snart sagt varje uteservering och gathörn. Spela ihop några floriner och lev ett tillbakalutat liv. Kollektivt boende och haschångor. Världen är redan urflippad, låt oss flippa ur med den...

Peter Fristedt, 1992

Fler resebrev I fotoalbument finns en del bilder från olika resor